Om allt och inget
Ett vanligt ord som verkar vara mycket svårstavat är baguette. Bagutte, bagett och bauget är bara några av de varianter jag sett genom åren.
Ett annat ord från matsfären som är hyfsat svårstavat är lasagne vilket denna ljuvliga skylt som står på Campus Lindholmen är ett tydligt bevis på.
Dessutom verkar det som om caféägeren har lite bekymmer med svenska fåglar också…
Alla har väl hört talas om såväl torskfilé som fläskfilé. De flesta har nog dessutom en ungefärlig uppfattning om hur dessa filéer ser ut. Men för säkerhets skull har jag konsulterat NE, som förklarar fenomenet på följande vis:
Det långsmala, benfria stycke kött som ligger närmast under ryggraden på slaktdjur och vilt … ett från ben och skinn renskuret stycke fisk, taget från ryggsidan av en rundfisk eller från båda sidorna av en flatfisk … en stundom använd benämning på urbenat bröstkött från fågel.
Inga konstigheter alls. Vad som verkar vara den minsta gemensamma nämnaren är att filén kommer från djurvärlden. Den har alltså suttit på någonting som en gång har varit levande. Det var väl det jag anade!
Så döm om min förvåning när det i veckans utskick från Ica Maxi reklamerades för edamerfilé. Och på bilden invid texten fanns en tvåochetthalvtkilos ostklump. Inte i närheten av en filé. Skumt!
Det verkar som om mäklarna är den yrkesgrupp som står för de mest spännade inslagen i språkbruket just nu. I alla fall när det gäller att använda specifika uttryck.
Nyligen ondgjorde jag mig över deras fäbless för anno, som de gärna sprider som dynga. Nu verkar de ha hittat ett nytt ord att gödsla med: spatiös är ordet för dagen.
Det är naturligtvis inget fel på vare sig anno eller spatiös. Det blir bara lite larvigt om de används hela tiden. Utnyttja den ordskatt vi har! Språket mår alltid bra av lite variation.
