Med svansen mellan benen och underdånigast skrapande med foten ber jag alla om ursäkt, alla som jag förbannat för att de använt ordet atlet istället för friidrottare. Jag har alltid trott att detta ord är en nymodighet, en direktöversättning av det engelska athlet. En anglicism använd för att verka ball, hipp och medveten. Eller nåt.
För mig har atleten varit en muskulös man med stora svarta mustascher, som på marknader eller varitéer lyft stänger med ett stort järnklot i vardera ändan. Sinnebilden för Starke Arvid med andra ord.
Så fel jag haft! Atlet är det ursprungliga ordet för den som ägnar sig åt friidrott, den idrottsgren som från början faktiskt benämndes atletik. Redan på 1700-talet talade vi om atleter i denna betydelse. Och 1818 skriver Johann Norrmann rent ut:
Månge af dem, som häruti … hade erhållit en fullständigare undervisning, gjorde dessa öfningar till sin hufvudsysselsättning; och desse kallades Atleter.
Om jag bara hade tänkt en smula längre, borde jag har insett detta tidigare. Namet på den anrika klubben GAIS (grundad 1894) ska ju faktiskt uttydas Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap. Och det verkar onekligen lite troligare att klubben faktiskt sysslade med friidrott än offentliga styrkelyft.
