Det går nästan inte en dag utan att jag hör det vederstyggliga uttalet av den gemensamma europeiska valutan. Jorå säger de, nyhetsuppläsarna och eu-samordnarna. Det korrekta uttalet av valutan är i Sverige precis som den stavas, det vill säga med diftong eller så väljer man ett v-uttal av u:et: evro.
Språkvetarhumor
Just denna fråga behandlades, när valutan var ny, i tv-programmet På ren svenska med den dåvarande ständige akademisekreteraren Sture Allén som expert i studion. Han framförde just dessa två uttal som de enda korrekta med motiveringen att uttalet av valutan ska korrelera med uttalet av den världsdel i vilken euro ska fungera som betalningsmedel. Programledaren tittade förvånat på den berömde lingvisten och frågade: Men vi säger väl inte Evropa? varpå Allén stirrade stint på programledaren och replikerade Gör vi inte? Sånt tycker vi språkvetare är vansinngit roligt.
Risk för kohandel?
Innan euron infördes hette ju faktiskt den gemensamma valutan écu även om denna inte var ett formellt betalningsmedel som bestod av mynt och sedlar. Men benämningen skulle dock visa sig vara en smula olycklig. Helmut Kohl kunde inte acceptera att en myntenhet som på tyska uttalas ein écu, låter likadant som eine Kuh (en ko). Huruvida denna anekdot verkligen är med sanningen överensstämmande, eller om den är en särdeles fin klintbergare, är det svårt att få klarhet i. Men rolig är den.
