Arkiv för oktober, 2008

Puss i ljumsken

Man får inte säga vad som helst till vem som helst. Idag var jag så här nära *måttar cirka en millimeter* att spontant utbrista puss i ljumsken till en annonssäljare. Men jag lyckades som tur var hejda mig i sista sekund.

Vi hade ett planeringsmöte inför en eventuell kampanj i december. Jag kläckte en grundidé som hon genast hakade på och vidareutvecklade till någonting som kan bli riktigt, riktigt bra. Då var det tur att jag insåg vad jag var på väg att säga och kunde hindra vad som hade blivit tidernas lapsus linguae.

Ett språk utom utan

Jag trodde att det bara fanns i talspråket, men nu har det börjat infektera även skriftspråket. Egentligen var det inget annat att vänta, för har en horrör fått fotfäste i talakten, visar den snart sitt fula tryne även i de krumelurmassor vi plitar ner på papper.

Skäms, alla språkmissbrukare som tror att utan är synonymt med utom!  Såg idag på Facebook följande lilla hemskhet på ett ställe där musikpreferenser skulle anges: Metallica o allt annat… utan jazz…

Utan är en preposition som kan översättas med i avsaknad av. Eller så är det en konjunktion som påvisar ett slags motsatsförhållande, till exempel han var inte sur utan trött. Utom är en preposition med betydelsen med undantag av (eller utanför).

Lär er detta nu! Genast!

En skämmig felhörning

Den 11 september skrev jag inlägget Enhörningar och felhörningar om såväl en klassisk som en egen felhörning. Här kommer ytterligare en som jag skäms rätt rejält för:

Det var först i vuxen ålder som jag insåg att Electric Banana Band faktiskt sjunger Jag älskar Maya min Maya, min bitska lilla piraya och inte Jag älskar Maya min Maya, min pilska lilla piraya.

Missbrukas semikolon bör det förbjudas till användande

Skärpning alla skribenter! Lär er en gång för alla att semikolon aldrig kan ersätta vanligt kolon. Det används sålunda inte innan uppräkningar eller repliker. Egentligen finns det, förutom i vissa programmeringsspråk, endast två korrekta sätt att använda semikolonet:

  1. Som skiljetecken mellan två fullständiga huvudsatser (med subjekt och predikat) som har ett nära samband med varandra, där punkt är för starkt avskiljande och komma orsakar satsradning, till exempel: Jag håller … starkt på regeln att inte särskilja fullständiga satser med komma; jag använder i stället semikolon.
     
  2. I uppräkningar för att skilja grupper från varandra, till exempel: 26,35; 45,67; 3,95 eller På mötet närvarade Anna Andersson, läkare; Karl Karlsson, advokat; Bengt Bengtsson, journalist.

Det är onekligen inte så lätt att få till en korrekt använding av detta lilla tecken. Men som det är nu har det gått över styr. Så lättast är att inte använda det alls, ty missbrukas semikolon bör det förbjudas till användande.

Är det en hund? Nej det är ett vin.

Det slog mig i morse till frukosten att det inte alltid är så lätt att veta om det är en hund eller ett vin man läser om. Är man varken kynolog eller oenolog kan det vara lite trixigt att veta vad som är vad av Coton de Tulear och Conde de Valdemar. Förhoppningsvis reder sammanhanget ut begreppen.

Om inte det vore nog. Ibland kan det vara lite vanskligt att veta om det är en hund eller en korv man är på väg att köpa; det kanske inte alltid är så lätt att veta vad som skiljer en serbisk sremska från en kaukasisk ovtjarka.

Bristande erkänsla

Under en lång tid har jag gått från ett tillstånd av fundersamhet till en absolut oförstående tillvaro. Det tycks mig ytterst märkligt att i normala fall mycket kloka och intelligenta människor inte har någon som helst erkänsla. Småbarn, vuxna, byråkrater och universitetsstudenter verkar helt ha tappat sin språkliga orienteringsförmåga.

Att det ska vara så svårt att inse att er inte alltid är en pluraländelse. Det heter inte en dalmatin, en weimaran och en centimet. Det heter dalmatiner, weimaraner och centimeter! Även om det bara finns en av varje.

Finns det förövrigt någon som skulle få för sig att utbrista: Jag har en kilomet till jobbet? Tror inte det. Fast det är klart, det heter ju inte en clementiner, en varaner (ödlan alltså) eller en kometer. Så helt självklart är det ju inte…

Att kasta pil i kuvös

Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus, eller kasta pil när man ligger i kuvös som den moderna människan säger. Men det är just vad jag har gjort. Dessutom har jag brutit mot min egen grundregel att inte anmärka på någons sätt att tala.

Nu erkänner jag med böjd nacke och skammens rodnad blossande över mina kinder att jag ofta flugit på den stackars talare som råkat blanda ihop samma och likadan. Språkpolisen i mig har reagerat på uttalanden av typen Jag har samma jacka som min syster och kommit med någon spydig kommentar som Blir det inte trångt att knevla in sig två personer i samma jacka?

Men nu har jag baske mej fått smaka egen medicin. Jag var häromdagen och åt lunch tillsammans med Micke P som beställde pasta och lättöl varpå jag sa till kyparen: Samma, tack. Vår glade matleverantör kommenterade genast min fadäs: En öl på två!? Ska ni dricka ur samma glas? Det var längesen jag såg en så glad kypare. Men det bjuder jag så gärna på.

Skäms, Sabuni!

Idag ramlade det in ett pressmeddelande från Integrations- och jämställdhetsdeprtementet i min e-posts inkorg. Ansvarig minister Nyamko Sabuni uttalar sig bland annat med följande mening: Med nya IT-lösningar blir den offentliga servicen mer tillgänglig och transparent, även för de som annars inte deltar i det demokratiska samtalet…

Det är återigen pronomenvarianterna de-dem som spökar. Föregås pronomenet av en preposition, ska det vara objektsform på det. I detta fall dem. Ett tips är att alltid testa med varianterna vi-oss om man känner sig osäker. Låter det bra med vi ska det vara de och låter det bättre med oss, väljer man dem. Det slår nästan aldrig fel.

Men om inte ens våra departement håller koll på språket, är förfallet verkligen i rullning. Så skäms, Sabuni! Eller kanske det är pressekreterare Bartal som ska få ta på sig dumstruten.

Nu tänker man som man skriver

Skriv som du talar löd en gång i tiden en slogan från Posten i syfte att få svenska folket att skriva mer brev. Det kanske inte är så dumt. Ett känt faktum är dock att särskrivningarna ökar i takt med att skrivandet ökar. Det finns många förklaringar till varför man skriver isär. En säger att skribenten tänker i ordbilder och helt sonika delar upp orden i huvudet innan de får sitt grafematiska uttryck på papperet. Tanken först, skriften sen alltså.

Men nu verkar det som om skriften påverkar tanken och talet istället. Jag hörde på radion i morse en man säga att om man skulle beskriva Sverige med två ord, vore himmelriket dem man först kommmer att tänka på.

Upp till kamp emot mvh!

Ända sedan mejlandet blev var mans egendom har otyget att avsluta mejl med Mvh blivit legio. Tyvärr är det inte bara i den privata kommunikationen som detta okynnesfä grasserar likt Egyptens gräshoppor. Ack nej, det används även i den professionella kommunikationen av såväl byråkrater som teknokrater och andra dilettanter.

När man skriver till vänner och bekanta är det bara dumt och elakt att underlåta sig att skriva ut de tre små orden. Att använda mvh i sin yrkesutövning är snudd på kriminellt och borde åtminstone medföra löneavdrag. Att inte orka skriva ut Med vänlig hälsning tyder bara på lättja och ignorans, att skribenten egentligen inte bryr sig om mottagaren utan betraktar denne som ett opersonligt subjekt.

Detta måste omedelbart upphöra! Därför uppmanar jag till kamp emot missbruket av mvh. Och i detta fall är allt bruk ett missbruk.

Som tur är har vi i kampen ettiketsgurun Magdalena Ribbing på vår sida. Redan för många år sedan uppmärksammade hon fenomenet och skrev i DN: Att skriva ‘mvh’ istället för ‘med vänlig hälsning’ är som att vinka i knähöjd utan att orka lyfta handen.

Nästa sida »