Serieminnen

Som liten knatte läste jag väldigt mycket serier. Tvärt emot vad många förståsigpåare säger kan det vara både nyttigt och lärorikt; i vissa fall kan dialogerna till och med vara riktigt finurliga. De allra bästa hittas ofta i Asterixalbumen.

Men det dröjde många år innan jag insåg hur fiffigt följande samtal, där Asterix och Obelix resonerar kring romarnas befälsgrader, i själva verket är:

Obelix: ”Hur mycket finare är en centurion än en decurion?”
Asterix: ”Tio gånger finare.”
Obelix: ”Och vad är finare än en centurion?  En miljon?”

King Kong
Det dröjde inte riktigt så länge innan förvirringen som uppstod när jag läste serieversionen av King Kong släppte. Slutscenerna i King Kong utspelas på toppen av Empire State Building och när en man, Jack, ramlade ner från skyskrapan utbrast en av hans kompisar STACKARS SATE!

Vad då Sate, tänkte jag, han heter ju Jack. Ännu mer förvirrande blev det när samma replik följde efter det att ytterligare en man trillat ner…

Plop
Mellan 1975 och 1976 kom det ut en serietidning som hette Plop. Jag minns så väl hur irriterad jag blev på ett fel i ett av numren. Trodde jag…

Scenen är en badstrand där en liten tanig kille ligger och solar sig. Ett riktigt muskelberg  passerar och sprätter sand på den tanige och utbrister HALLÅ BENGET!

Med en gång när jag läste detta tänkte jag: Det ska ju stå Bengt! Det är Bengt han heter…

Ingen taxifärd mot döden

Lasse Stefanz är ett av de populäraste dansbanden i landet. Just nu strävar de uppåt på Svensktoppen med låten Vitare än snö.  Första gången jag hörde låten – och faktiskt fler gånger därefter – var jag övertygad om att det skulle komma en textrad som minst sagt skulle göra låten smått bisarr och tusen gånger mer gråtmild än både Rännstensungar och Barnen från Frostmofjället.

En del av refrängen går: Jag kan lova dyrt och heligt, jag är vitare än snö/När jag sätter mig i taxin… och här kommer alltså inte den fortsätning som jag förväntade mig. Det är onekligen en smula absurt att på allvar tro att texten lyder Jag kan lova dyrt och heligt, jag är vitare än snö/När jag sätter mig i taxin för att dö.

O nej, den är betydligt mer positiv än så. Dock inte utan avsaknad av sentimentalitet, ty i själva verket lyder texten Jag kan lova dyrt och heligt, jag är vitare än snö/När jag sätter mig i taxin hem till dig.

Nollpluralets liv och leverne

Ett märkligt plural har börjat sprida sig. Under året som gått har jag uppmärksammat att flera kollegor skriver saker som …flera av våra sökanden…

Och nu har detta otyg även visat sig  på public services text-tv. Där går det i en artikel om branden i Umeå att läsa: Många boenden har nu blivit hemlösa.

Det är svårt att spekulera om varför denna mystiska pluralform har blivit allt vanligare. Men kan det vara så illa att nollpluralet är på väg att fasas ut?

Rar

rar /rɑːr/ adj. ~t
1. mjuk och trevlig till sättet och ofta även söt
…som har en viss vagt rörande l. hjärtevärmande l. sympativäckande effekt

Ordet känns en smula gammaldags, det andas ”förr i tiden”, ett riktigt farmorsord. Följande lilla rad exemplifierar det alldeles utmärkt: Ja, se doktorn är då den raraste människa som finns (Roos, 1891).

Detta gör att ordet har en annan klang, en starkare innebörd, än de lite vardagliga hygglig och snäll, som är alldeles utmärkta ord de också. Därför blir jag alldeles varm inombords när en god vän, M, som inte fyllt trettio än, återgäldar en julhälsning på Facebook med orden Tack detsamma rara Hans.

Och värmen beror inte bara på hälsningen i sig utan även för att detta är ett bevis på att vår generation har ett språkbruk som värnar om gamla fina ord.

Imon?

Hur kommer det sig att vanligtvis kloka och språkligt begåvade männsiskor, som är noga med hur de stavar och uttrycker sig, på fullaste allvar skriver imon? Det ser både barnsligt och oseriöst ut.

Fast frågan är ju hur det egentligen ska stavas: imorrn, imorn eller varför inte fullt utskrivet – i morgon?

Märkliga slumpar

Bläddrade idag igenom programmet till årets bokmässa, som gick av stapeln i Göteborg i september. En av programpunkterna var ett framträdande av Anna Book…

Som om inte det vore nog. Under veckan i tvättstugan insåg  jag plötsligt att jag höll på att hänga upp en skjorta av märket Boomerang på en galge som hette Bumerang.

Frekvensfluff

Idag uppfann jag ett nytt ord – frekvensfluff. Det har sitt ursprung i det minst lika obskyra ordet klickfluff. Ett klickfluff är, enligt Språkrådet, en kort text eller bild på nätet som ska locka läsaren att klicka och läsa vidare. I nummer 3/08 av Språktidningen går det desutom att läsa: Klickfluffet ligger ofta vid sidan om de seriösare artiklarna på en tidnings webbplats.

Så långt allt väl, men hur ligger det till med min egen novitet? Jo, vi planerar på jobbet att ha en liten annons varje utgivningsmåndag under hela 2009 i den gröna gratistidningen. Annonsen som ligger lite vid sidan av den redaktionellla texten syftar till att läsarna ska gå in på webben eller ringa för att få veta mer.  Eftersom annonsen bygger på frekvens och har det syfte den har, måste den naturligtvis kallas frekvensfluff.

Stringent och manligt

I gårdagens inlägg använde jag ordet stringens, vilket ska förstås som sträng noggrann­het, oklanderlighet och korrekthet.

Detta får mig att minnas en föreläsning i litterär interpretation vid universitetet. Föreläsaren var en man – en docent - av den gamla stammen, ytterst formell och korrekt, alltid klädd i kostym och slips. Till saken hör att docenten även hade retorik som sitt specialområde.

Alltnog. Vid just denna föreläsning sade en av de kvinnliga studenterna något i stil med Jag förstår inte riktigt, mummel, mummel varför vi, mummel mummel, ska prata om detta just nu, mummel mummel… 

Docenten spände då ögonen i henne och replikerade: Sitt inte där och svamla som en kvinna! Du ska uttrycka dig stringent och manligt. Dessutom talar vi här, skit är något man pratar.

Trots detta verbala övergrepp håller jag denne föreläsare som den största behållningen av mina universitetstudier, både vad det gäller kunskaper och just stringens.

Tydlig fråga, luddigt svar

I förra veckan fick jag denna extremt tydliga fråga från en bekant:

Jag håller på och skriver ett dokument där Malmö, Stockholm och Göteborg har olika språkbruk gällande om det heter att man läser…

1/ På Vuxenutbildningen
2/ Inom vuxenutbildningen
3/ Vid vuxenutbildningen

Vad är rätt och riktigt?

Detta lysande exempel på stringens renderade följande luddiga svar:

Det finns olika infallsvinklar att gripa an denna fråga från:

Lite grann handlar det väl om hur formell man vill vara… inom andas lagtext och byråkrati, medan på är mer vardagsspråk, som förmodligen ligger brukarna nära. Traditionellt används vid vid högre studier i kombination med ett specifikt universitet, t.ex. Läsa astronomi vid (på) Göteborgs universitet men Läsa astronomi på universitetet.

När det gäller din fråga borde den kunna besvaras i samma anda. Men viktig en faktor att ta hänsyn till är om vuxenutbildningen avser företeelsen eller organsiationen.

Om företeelsen avses bör inom användas i kombination med den kommunala, dvs Läsa inom den kommunala vuxenutbildningen. Men om organisationen – och ämnesspecifika studier – avses skulle jag använda på: Läsa på Vuxenutbildningen eller Läsa engelska på Vuxenutbildningen. Jämför med Läsa engelska på Abf. Extra trixigt blir det om organisationen verkligen heter Komvux (en förkortning för just kommunal vuxenutbildning).

Än mer komplicerat blir det om Vuxenutbildningen (organisationen) upphandlar den utbildning som erbjuds medborgarna. Då känns helt plötsligt inom som det naturligaste valet. Läsa (engelska) inom Vuxenutbildningen, där det finns ett underförstått genitiv-s med påhängt ‘ansvarsområde’, dvs Läser engelska inom Vuxenutbildningens ansvarsområde. I detta fall skulle man dessutom kunna tänka sig ytterligare ett alternativ: genom, dvs Läsa (engelska) genom Vuxenutbildningen (-s försorg).

För att försöka knyta ihop detta luddiga resonemang, kan man kanske säga att det är perspektivet som avgör val av preposition: ser man frågan ur den studerandes perspektiv, bör på användas eftersom det är så man talar. Men ser man problemet ur organisationens/myndighetens perspektiv är inom det naturligaste valet.

Hoppas detta klargjorde det hela något litet i alla fall…