Hur kommer det sig att vanligtvis kloka och språkligt begåvade männsiskor, som är noga med hur de stavar och uttrycker sig, på fullaste allvar skriver imon? Det ser både barnsligt och oseriöst ut.
Fast frågan är ju hur det egentligen ska stavas: imorrn, imorn eller varför inte fullt utskrivet – i morgon?
