Språket är det sannaste tecknet på mänskligt liv. Det är inte en statisk företeelse utan något som hela tiden utvecklas i möten mellan människor. Därför finns det inte någonting som kan betecknas rätt eller fel så länge vi håller oss till det talade språket.
Jag är övertygad om att ingen blir lyckligare av att någon styvnackad språkryktare går in och försöker tukta den enskilde individens sätt att tala. Det egna uttryckssättet är så intimt förknippat med personligheten att det egentligen är människan bakom orden vi anmärker på då vi klagar på hennes sätt att tala.
Språket kan marginalisera
Men hur välvilligt inställd till olika talvarianter jag än är, får det talade språket inte vara ett hinder för individen att bli en del av samhället. Bristfälliga språkkunskaper kan i det nutida Sverige få allvarliga konsekvenser; det kan medföra att redan utsatta grupper får det än svårare att komma in i samhällsgemenskapen.
Aldrig förr har språket varit en så tydlig klassmarkör som idag. Det språk som används i medierna är medel- och överklassens språk. Språket i nyhetssändningar och inte minst i den politiska världen är milsvitt skilt från språket i Rosengård, Hammarkullen och Rinkeby.
Utan att behärska de språkliga regler som råder i det etablerade samhället har den språkande mycket svårt att bli en del av det – utanförskapet blir ett faktum. Därför måste vi erbjuda våra invandrare möjligheter att få ett språk som gör att de kan bli en del av det svenska samhället. Det gör vi bäst genom att ge dem möjligheter att lära sig språket direkt i verkligheten genom jobb, praktik eller lärlingsplatser.
Orden speglar samhället
Det är inte sällan våra ungdomar får klä skott för kritiken om dåligt språk. Belackarna vill göra gällande att ungdomarna står för en degenererande språkutveckling med ett förflackat och fult språk. Dessutom finns det människor som anser att det är ungdomarnas grova språk som har gett oss det våldsamma samhälle vi lever i. Naturligtvis är det inte så.
Ungdomar har i alla tider haft, och kommer alltid att ha, ett språk som står i opposition mot det etablerade vuxenspråket. Den äldre generationen har alltid ansett att den vokabulär ungdomarna använder är dålig. Men vi måste komma ihåg att de allra flesta lämnar sitt ungdomsspråk bakom sig när de växer upp och anpassar sig till ett mer socialt accepterat sätt att uttrycka sig.
Språket är gruppsammanhållande och ger en identitet – det har sålunda en mycket viktig social funktion att fylla. Att sedan språket blivit råare och orden grövre är sant, men vi måste komma ihåg att ungdomar alltid vill spränga gränser och bryta tabun. Och eftersom samhället i sig blivit råare och de traditionella svordomarna uppfattas som ganska fadda är det inte så konstigt att språket ser ut som det gör.
Jag är av den bestämda uppfattningen att det är samhället som ger oss orden och inte tvärtom.
