Serieminnen

Som liten knatte läste jag väldigt mycket serier. Tvärt emot vad många förståsigpåare säger kan det vara både nyttigt och lärorikt; i vissa fall kan dialogerna till och med vara riktigt finurliga. De allra bästa hittas ofta i Asterixalbumen.

Men det dröjde många år innan jag insåg hur fiffigt följande samtal, där Asterix och Obelix resonerar kring romarnas befälsgrader, i själva verket är:

Obelix: ”Hur mycket finare är en centurion än en decurion?”
Asterix: ”Tio gånger finare.”
Obelix: ”Och vad är finare än en centurion?  En miljon?”

King Kong
Det dröjde inte riktigt så länge innan förvirringen som uppstod när jag läste serieversionen av King Kong släppte. Slutscenerna i King Kong utspelas på toppen av Empire State Building och när en man, Jack, ramlade ner från skyskrapan utbrast en av hans kompisar STACKARS SATE!

Vad då Sate, tänkte jag, han heter ju Jack. Ännu mer förvirrande blev det när samma replik följde efter det att ytterligare en man trillat ner…

Plop
Mellan 1975 och 1976 kom det ut en serietidning som hette Plop. Jag minns så väl hur irriterad jag blev på ett fel i ett av numren. Trodde jag…

Scenen är en badstrand där en liten tanig kille ligger och solar sig. Ett riktigt muskelberg  passerar och sprätter sand på den tanige och utbrister HALLÅ BENGET!

Med en gång när jag läste detta tänkte jag: Det ska ju stå Bengt! Det är Bengt han heter…

Nollpluralets liv och leverne

Ett märkligt plural har börjat sprida sig. Under året som gått har jag uppmärksammat att flera kollegor skriver saker som …flera av våra sökanden…

Och nu har detta otyg även visat sig  på public services text-tv. Där går det i en artikel om branden i Umeå att läsa: Många boenden har nu blivit hemlösa.

Det är svårt att spekulera om varför denna mystiska pluralform har blivit allt vanligare. Men kan det vara så illa att nollpluralet är på väg att fasas ut?

Imon?

Hur kommer det sig att vanligtvis kloka och språkligt begåvade männsiskor, som är noga med hur de stavar och uttrycker sig, på fullaste allvar skriver imon? Det ser både barnsligt och oseriöst ut.

Fast frågan är ju hur det egentligen ska stavas: imorrn, imorn eller varför inte fullt utskrivet – i morgon?

Tydlig fråga, luddigt svar

I förra veckan fick jag denna extremt tydliga fråga från en bekant:

Jag håller på och skriver ett dokument där Malmö, Stockholm och Göteborg har olika språkbruk gällande om det heter att man läser…

1/ På Vuxenutbildningen
2/ Inom vuxenutbildningen
3/ Vid vuxenutbildningen

Vad är rätt och riktigt?

Detta lysande exempel på stringens renderade följande luddiga svar:

Det finns olika infallsvinklar att gripa an denna fråga från:

Lite grann handlar det väl om hur formell man vill vara… inom andas lagtext och byråkrati, medan på är mer vardagsspråk, som förmodligen ligger brukarna nära. Traditionellt används vid vid högre studier i kombination med ett specifikt universitet, t.ex. Läsa astronomi vid (på) Göteborgs universitet men Läsa astronomi på universitetet.

När det gäller din fråga borde den kunna besvaras i samma anda. Men viktig en faktor att ta hänsyn till är om vuxenutbildningen avser företeelsen eller organsiationen.

Om företeelsen avses bör inom användas i kombination med den kommunala, dvs Läsa inom den kommunala vuxenutbildningen. Men om organisationen – och ämnesspecifika studier – avses skulle jag använda på: Läsa på Vuxenutbildningen eller Läsa engelska på Vuxenutbildningen. Jämför med Läsa engelska på Abf. Extra trixigt blir det om organisationen verkligen heter Komvux (en förkortning för just kommunal vuxenutbildning).

Än mer komplicerat blir det om Vuxenutbildningen (organisationen) upphandlar den utbildning som erbjuds medborgarna. Då känns helt plötsligt inom som det naturligaste valet. Läsa (engelska) inom Vuxenutbildningen, där det finns ett underförstått genitiv-s med påhängt ‘ansvarsområde’, dvs Läser engelska inom Vuxenutbildningens ansvarsområde. I detta fall skulle man dessutom kunna tänka sig ytterligare ett alternativ: genom, dvs Läsa (engelska) genom Vuxenutbildningen (-s försorg).

För att försöka knyta ihop detta luddiga resonemang, kan man kanske säga att det är perspektivet som avgör val av preposition: ser man frågan ur den studerandes perspektiv, bör på användas eftersom det är så man talar. Men ser man problemet ur organisationens/myndighetens perspektiv är inom det naturligaste valet.

Hoppas detta klargjorde det hela något litet i alla fall…

Stockholmare och götebosskan

Att det blir problem när en stockholmare, på plats i Göteborg dessutom, ska ge sig på den urgötebosska De’ ä dans på Brännö brygga är nästan som ett axiom. Den populära sångerskan hade inte riktg koll på det götebosska idiomet när hon tolkade Dom har änna som ledigt idag som …Dom har enats om ledigt idag.

Att nutida amatörmusikanter inte har fullständig koll på mer än sextio år gamla melodier kan man kanske förstå. Men nog kan begära att människor som professionellt arbetar med musik borde ha lite bättre koll än så. Skäms!

Otydlig information

Västtrafik har onekligen uttryckt sig en smula obegripligt här. Vad är det egentligen för problem med linjerna 52 och 91? I vilken av riktningarna kan bussarna inte stanna vid Sten Sturegatan? Eller är det så att de inte kan stanna i någon av riktningarna? Lätt förvirrande…

Runka… kukla… knullrot

Ha! Erkänn att rubriken fick dig att lystet läsa vidare i tron att få ta del av allsköns ord från språkets nedre regioner. Men sådant snusk skulle Antibarbarus aldrig befatta sig med… Orden i rubriken ger naturligtvis lite skabrösa associationer, men de har även vardagliga och fullständigt oskyldiga betydelser.

Att runka egentligen betyder röra sig hit och dit, skaka och darra vet nog de flesta vid det här laget. Ordet är känt i skrift sedan 1635 då en herre vid namn Schroderus skrev Jorden bäfwade så at trän och hus darrade: och hwad löst war i husen runkade, skalrade och rördes af sin rum.

Ord nummer två, kukla, härstammar från 1933 då Carl Cederblad genomförde en undersökning av beväringarnas språkförmåga. Han upptäckte bland annat att choklad var ett särdeles svårstavat ord; kukla var bara ett av mer än tjugo olika sätt som beväringarna ville stava detta ord.

Knullrot, slutligen, är ett mycket ovanligt, gammalt och dialektalt ord som betyder bucklig och knölig. Adjektivändelsen -ot är annars mest känd från Lasse Lucidors (1638-1674) dikt Skulle jag sörja då vore jag tokot.

Pill i köket

I ett recept i dagens tidning går det att läsa: Dela tomaterna och gröp ur kärnorna, skär dem i små bitar. Nu undrar jag vad det är som ska skäras i småbitar: tomaterna eller kärnorna? Hoppas vid min gud att det är själva tomaterna. Tomatkärnor är lite väl små för att handskas med och skära i ännu mindre bitar…  

Smärta är så nära njutning

För 43 år sedan publicerades Roseanna, den första boken i Maj Sjöwall och Per Wahlöös serie om Martin Beck, Gunvald Larsson och de andra figurerna i poliskollektivet i Stockholm. Tio år och lika många böcker senare slöt paret cirkeln med den farsartade och smått groteska Terroristerna.

Det är stundtals fortfarande en fröjd att läsa dessa böcker trots att de uppvisar en sunkig kvinnosyn och en, framför allt mot slutet, övertydlig vänsterideologisk propaganda. Vad som gör läsningen så njutningsfylld är, förutom intrigerna och personskildringarna, språket.

Varken förr eller senare har det skrivits kriminallitteratur med ett sådant flyt och en sådan lätthet i ordval och meningsbyggnad som gör att författarnas närvaro och handpåläggning över huvud taget inte märks. Denna stil är legio ända fram till att de dyker upp här och där, orden som får läsaren att haja till, snubbla och svära över smärtan att inte förstå.

Samtidigt är det en snudd på masochistisk upplevelse för en fanatisk ordsamlare. Det är tack vare Sjöwall-Wahlöö som jag har kunnat lägga skatter som luguber, frugal, gensare, dessäng, desaouvera, detachera och suggasole till mitt ordförråd.

Samhällsomstörtande verksamhet på Tradera

Hittade i dag följande lilla skrivning på Tradera: Efter avslutad aktion sätts pengarna in på vårt bankkonto. Det är snudd på att man misstänker subversiv verksamhet…