Serieminnen

Som liten knatte läste jag väldigt mycket serier. Tvärt emot vad många förståsigpåare säger kan det vara både nyttigt och lärorikt; i vissa fall kan dialogerna till och med vara riktigt finurliga. De allra bästa hittas ofta i Asterixalbumen.

Men det dröjde många år innan jag insåg hur fiffigt följande samtal, där Asterix och Obelix resonerar kring romarnas befälsgrader, i själva verket är:

Obelix: ”Hur mycket finare är en centurion än en decurion?”
Asterix: ”Tio gånger finare.”
Obelix: ”Och vad är finare än en centurion?  En miljon?”

King Kong
Det dröjde inte riktigt så länge innan förvirringen som uppstod när jag läste serieversionen av King Kong släppte. Slutscenerna i King Kong utspelas på toppen av Empire State Building och när en man, Jack, ramlade ner från skyskrapan utbrast en av hans kompisar STACKARS SATE!

Vad då Sate, tänkte jag, han heter ju Jack. Ännu mer förvirrande blev det när samma replik följde efter det att ytterligare en man trillat ner…

Plop
Mellan 1975 och 1976 kom det ut en serietidning som hette Plop. Jag minns så väl hur irriterad jag blev på ett fel i ett av numren. Trodde jag…

Scenen är en badstrand där en liten tanig kille ligger och solar sig. Ett riktigt muskelberg  passerar och sprätter sand på den tanige och utbrister HALLÅ BENGET!

Med en gång när jag läste detta tänkte jag: Det ska ju stå Bengt! Det är Bengt han heter…

Ingen taxifärd mot döden

Lasse Stefanz är ett av de populäraste dansbanden i landet. Just nu strävar de uppåt på Svensktoppen med låten Vitare än snö.  Första gången jag hörde låten – och faktiskt fler gånger därefter – var jag övertygad om att det skulle komma en textrad som minst sagt skulle göra låten smått bisarr och tusen gånger mer gråtmild än både Rännstensungar och Barnen från Frostmofjället.

En del av refrängen går: Jag kan lova dyrt och heligt, jag är vitare än snö/När jag sätter mig i taxin… och här kommer alltså inte den fortsätning som jag förväntade mig. Det är onekligen en smula absurt att på allvar tro att texten lyder Jag kan lova dyrt och heligt, jag är vitare än snö/När jag sätter mig i taxin för att dö.

O nej, den är betydligt mer positiv än så. Dock inte utan avsaknad av sentimentalitet, ty i själva verket lyder texten Jag kan lova dyrt och heligt, jag är vitare än snö/När jag sätter mig i taxin hem till dig.

Stockholmare och götebosskan

Att det blir problem när en stockholmare, på plats i Göteborg dessutom, ska ge sig på den urgötebosska De’ ä dans på Brännö brygga är nästan som ett axiom. Den populära sångerskan hade inte riktg koll på det götebosska idiomet när hon tolkade Dom har änna som ledigt idag som …Dom har enats om ledigt idag.

Att nutida amatörmusikanter inte har fullständig koll på mer än sextio år gamla melodier kan man kanske förstå. Men nog kan begära att människor som professionellt arbetar med musik borde ha lite bättre koll än så. Skäms!

Det är okej, Brolle

De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar

Så går refrängen i Brolle jr:s monsterhit Det är hon. Grammatiskt förfärligt eftersom det egentligen ska vara objektsform på pronomenet: det är henne jag vill leva med. Dessutom är sista raden en smula kuriös. Det saknas ju ett med.

Men i konstens värld är detta helt okej, ty här råder licentia poetica. Den poetiska friheten är överordnad grammatik och andra språkliga regler. Rytm och känsla går före subjekt och objekt. Budskapet går ju hem ändå. Att låten sedan suger är en helt annan sak.