Varför skriver folk saker?

Den 7/9 i fjol skrev jag det första inlägget i denna blogg. Det handlade om ord som lagts till i mobilen allteftersom jag sms:at eftersom de inte fanns med i den förprogrammerade ordlistan.

Nu, nästan fyra månader senare, har naturligtvis ordlistan fyllts på. Det är med viss förvåning jag bläddrar igenom den och funderar på vad jag egentligen sms:at om. Några exempel på mina egna ord:

fölsedan (inte så märkligt, men det är lätt att tro att det handlar om hästar)
dulcimer (ett instrument)
hackbräde (se ovan)
gagga
hustrumisshandlare
kepsmannen
logit (det är inte en märklig form av le eller ligga)
obduceras
sketagött
åkerspöket

Sen kan man ju fundera ett steg vidare på varför vissa, till synes vanliga, ord inte finns med i den inbyggda ordlistan:

arbetskläder
beslutade
biffar
biltur
bortrest
brödrost
dagligen
däremot
glaskula

Otydlig information

Västtrafik har onekligen uttryckt sig en smula obegripligt här. Vad är det egentligen för problem med linjerna 52 och 91? I vilken av riktningarna kan bussarna inte stanna vid Sten Sturegatan? Eller är det så att de inte kan stanna i någon av riktningarna? Lätt förvirrande…

Skit, fet och andra förstärkare

Som de flesta vet går det komparera adjektiv, till exempel stor, större, störst. Det är en av språkvetenskapens officiella och kända regler. Mer okänd och mer inofficiell men lika korrekt är regeln som säger att adjektiv är sådana ord som det går att sätta skit framför, till exemepl skitgod och skitful.

Endast vid jämförelser
Oavsett vilken av de båda definitionerna man använder sig av gäller den endast för så kallade graderbara adjektiv: Av tre saker kan en vara stor medan en annan är större och en tredje störst. Vad vi gör här är att vi jämför tre saker med varandra. Om vi använder oss av den andra, mindre officiella, definitionen av adjektiv kan vi säga att en sak är skitstor. Dock är det tveksamt om det går att säga skitstörre och skistörst.

Grader av död
Däremot går det inte att vare sig komparera eller att sätta skit framför icke-graderbara adjektiv som till exempel död eller kvadratisk. Man kan ju inte vara mer död än död (i och för sig kan man ju vara både halvdöd och stendöd). Och ett torg kan ju inte heller vara mer kvadratisk än ett annat. Eller…

Mer eller mindre kvadratisk
Jag skulle nog vilja säga att det i vissa fall går alldeles utmärkt att förstärka exempelvis kvadratisk med skit. Tänk att en trött och uttråkad yngling kommer till en främmande liten stad en söndagseftermiddag i oktober med buss. Han stiger av på det mycket stora torget där det inte finns någonting – ingen torghandel, inga människor, inte ens en fontän. Det enda som finns är asfalt. Då är nog sannolikheten stor att ynglingen skulle kunna beskriva sin upplevelse med orden att det var fucking jävla skitkvadratiskt!

Fet gör sitt intåg
Sådana här förstärkande förled är bra att ta till om vi vill uttrycka en hög grad av någonting. Och det finns en uppsjö av dem: jätte-, ur-, sten-, mega-, skit-, super- för att bara nämna några. Så har vi ju det numer jättevanliga (!) förledet fet-.

Dessa förstärkande prefix avlöser varandra hela tiden; de kan vara populära en tid för att sedan falla i glömska och ersättas av andra. Det moderna fetprefixet, till exempel, har inte kunnat påvisas före 1998.

Jätteliten ingen motsättning
Nu finns det ju många människor som anser att det låter högst besynnerligt och dessutom fel att säga att någonting är jättelitet eller skitgott. Det finns ju många fler exempel på sådana ologiska sammansättningar: svinsnygg, kanonkul eller asbra för att nämna några exempel. Jag vill poängtera att de här förleden miste sin ursprungsbetydelse när de blev förled. I dessa fall ska de alltså endast ses som förstärkande prefix.

Svårstavat

Jag har sagt det förr: baguetter måste vara ett av de mest svårstavade ord som finns. På Gibraltargaran i Göteborg finns detta flagranta exempel.

Sex och politik på förbjudna listan

Visst måste det finnas fler människor än jag som med viss förtjusning studerar registreringsskyltar på bilar. Men det är ju ytterst sällan som dessa innehåller ord från den nedre regionen, från politikens värld eller ord med sex- och bajsanknytning. Det går inte heller så lätt att hitta egenskaper och känslor på skyltarna. Detta beror på det censurarbete som bedrivs på Vägverkets huvudkontor i Borås. Där sitter tjänstepersoner och försöker klura ut vilka bokstavskombinationer som kan anses stötande eller oetiska.

Det kanske kan tyckas gott och riktigt. Men när man studerar orden på den så kallade förbjudna listan, kan man ju inte annat än att undra. I vissa fall måste man ha väldigt livlig fantasi och långt vidare associationsförmåga än normalt för att hitta det stötande…

Förbjudna listan
APA, ARG, BAJ, CUC, CUK, DUM, DYR, ETA, ETT, FAN, FEG, FEL, FEM, FES, FET, FNL, FUC, FUL, GAM, GAS, GAY, GET, GEY, GLO, GOM, GUB, GUC, GUD, GUK, HAL, HAN, HAO, HAR, HAS, HAT, HER, HES, HET, HJO, HKH, HMO, HOM, HON, HOR, HOT, HRA, HUD, HUK, HUS, HUT, JUG, JUK, JUO, JUR, KDS, KUC, KUF, KUG, KUK, KYK, LAM, LAT, LEM, LOJ, LSD, LUS, LUZ, MAD, MAO, MAS, MEN, MES, MLB, KUF, MUS, MUT, NAZ, NEJ, NJA, NOS, NRP, NUP, NYP, NYS, OND, OOO, ORA, ORM, OST, OXE, PAJ, PAP, PES, PKK, PLO, PNS, PRO, PUB, PUC, PUK, PYS, RAS, REA, ROM, RPS, RUG, RUK, RUS, SAB, SAC, SAF, SAP, SAT, SEG, SEK, SEX, SJU, SOP, SOS, SPY, SSU, SUG, SUP, SUR, SWE, SYF, TAJ, TBC, TOA, TOK, TYP, TOT, TRE, UCK, USH, UFF, UPA, USA, UFO, WAM, WAR, WTC, WWW, XTC, XTZ, XXL, XXX, XUK (Källa: Vägverket).

Puss i ljumsken

Man får inte säga vad som helst till vem som helst. Idag var jag så här nära *måttar cirka en millimeter* att spontant utbrista puss i ljumsken till en annonssäljare. Men jag lyckades som tur var hejda mig i sista sekund.

Vi hade ett planeringsmöte inför en eventuell kampanj i december. Jag kläckte en grundidé som hon genast hakade på och vidareutvecklade till någonting som kan bli riktigt, riktigt bra. Då var det tur att jag insåg vad jag var på väg att säga och kunde hindra vad som hade blivit tidernas lapsus linguae.

En skämmig felhörning

Den 11 september skrev jag inlägget Enhörningar och felhörningar om såväl en klassisk som en egen felhörning. Här kommer ytterligare en som jag skäms rätt rejält för:

Det var först i vuxen ålder som jag insåg att Electric Banana Band faktiskt sjunger Jag älskar Maya min Maya, min bitska lilla piraya och inte Jag älskar Maya min Maya, min pilska lilla piraya.

Tidernas skylt

För ett tag sedan hade en kollega skrivit denna tänkvärda lilla text på sin dörr. Den talar sannerligen för sig själv.

Ack, du besvärliga T9

T9-funktionen i mobilen är nog bra, men ibland skämtar den med mig aprilo. Det blir med andra ord inte riktigt som jag tänkt mig. Härom veckan skickade jag följande lilla obegriplighet till en vän: Är vd i mullset och värmen. Och så sent som igår fick samma vän fölajnde meddelande, som hon trots allt kunde tyda på rätt sätt: Tänkte äta medgave men slopas hellre Rikskuponger på dig.

Vad var det jag tänkte skriva i själva verket? Jo… det första sms:et skulle egentligen lyda: Är ute i myllret och värmen och det andra Tänkte äta medhavd mat men slösar hellre rikskuponger på dig. Självklart, eller hur? 

Namnstriden fortsätter – jag röstar på Adavallen

Namnstriden om den nya fotbollsarenan i Göteborg fortgår oavtrutet. Nu har Svenska Akademiens förre ständige sekreterare, Sture Allén, fått i uppdrag att leda en arbetsgrupp som ska bereda frågan och komma med ett förslag på ett passande namn.  Hur en person kan vara före detta ständig sekreterare är en helt annan fråga. Borde inte ständig tyda på ett livstidsuppdrag? Synonymordboken anger oavbruten, varaktig, beständig som lämpliga ersättningar.

Nåväl. Tillbaka till huvudämnet: namnet på den nya fotbollsarenan. Göteborgs-Postens läsare har fått komma in med förslag, som ska utgöra en del av namngruppens arbetsmaterial. En del av dessa förslag är rätt infantila. Men så plötsligt dyker det upp i listan, det självklara namnvalet: Adavallen.

Adavallen har den lokala anknytningen, det väger upp det manliga Ullevi och inte minst har det en långsökt, men dock finurlig, fornnordisk koppling och matchar därmed Ullevi. I fornnordisk mytologi var Idavallen den evigt grönskande äng där asarna samlades för att utöva idrottslekar. Och steget mellan Ida och Ada är ju inte så långt.

Ull var för övrigt idrottens och skidåkningens gud. En kvinnlig gudom som också var en hejare på skidåkning var Skade. Men att döpa nybygget till Skadearenan, eller Skadevi, vore kanske inte så lyckat. Även om det hade varit roligt.