Antibarbarus har slutat att existera och kommer inte att uppdateras mer. Jag hänvisar istället till den nya bloggen Delarna ger helheten.

Väl mött där,

Hans L

Daglig och månatlig. Relativt vanliga ord som visar på att någonting sker varje dag respektive varje månad. Men det inte ofta man hör eller ser motsvarigheten till något som sker varje vecka. I själva verket hade jag ingen aning när jag fick frågan för ett litet tag sedan. Jag var tvungen att luska reda på svaret – för det måste ju finnas ett sådant ord… Och visst gör det… det korrekta ordet för varje vecka regelbundet återkommande företeelser är veckolig.

Den 7/9 i fjol skrev jag det första inlägget i denna blogg. Det handlade om ord som lagts till i mobilen allteftersom jag sms:at eftersom de inte fanns med i den förprogrammerade ordlistan.

Nu, nästan fyra månader senare, har naturligtvis ordlistan fyllts på. Det är med viss förvåning jag bläddrar igenom den och funderar på vad jag egentligen sms:at om. Några exempel på mina egna ord:

fölsedan (inte så märkligt, men det är lätt att tro att det handlar om hästar)
dulcimer (ett instrument)
hackbräde (se ovan)
gagga
hustrumisshandlare
kepsmannen
logit (det är inte en märklig form av le eller ligga)
obduceras
sketagött
åkerspöket

Sen kan man ju fundera ett steg vidare på varför vissa, till synes vanliga, ord inte finns med i den inbyggda ordlistan:

arbetskläder
beslutade
biffar
biltur
bortrest
brödrost
dagligen
däremot
glaskula

Som liten knatte läste jag väldigt mycket serier. Tvärt emot vad många förståsigpåare säger kan det vara både nyttigt och lärorikt; i vissa fall kan dialogerna till och med vara riktigt finurliga. De allra bästa hittas ofta i Asterixalbumen.

Men det dröjde många år innan jag insåg hur fiffigt följande samtal, där Asterix och Obelix resonerar kring romarnas befälsgrader, i själva verket är:

Obelix: ”Hur mycket finare är en centurion än en decurion?”
Asterix: ”Tio gånger finare.”
Obelix: ”Och vad är finare än en centurion?  En miljon?”

King Kong
Det dröjde inte riktigt så länge innan förvirringen som uppstod när jag läste serieversionen av King Kong släppte. Slutscenerna i King Kong utspelas på toppen av Empire State Building och när en man, Jack, ramlade ner från skyskrapan utbrast en av hans kompisar STACKARS SATE!

Vad då Sate, tänkte jag, han heter ju Jack. Ännu mer förvirrande blev det när samma replik följde efter det att ytterligare en man trillat ner…

Plop
Mellan 1975 och 1976 kom det ut en serietidning som hette Plop. Jag minns så väl hur irriterad jag blev på ett fel i ett av numren. Trodde jag…

Scenen är en badstrand där en liten tanig kille ligger och solar sig. Ett riktigt muskelberg  passerar och sprätter sand på den tanige och utbrister HALLÅ BENGET!

Med en gång när jag läste detta tänkte jag: Det ska ju stå Bengt! Det är Bengt han heter…

Lasse Stefanz är ett av de populäraste dansbanden i landet. Just nu strävar de uppåt på Svensktoppen med låten Vitare än snö.  Första gången jag hörde låten – och faktiskt fler gånger därefter – var jag övertygad om att det skulle komma en textrad som minst sagt skulle göra låten smått bisarr och tusen gånger mer gråtmild än både Rännstensungar och Barnen från Frostmofjället.

En del av refrängen går: Jag kan lova dyrt och heligt, jag är vitare än snö/När jag sätter mig i taxin… och här kommer alltså inte den fortsätning som jag förväntade mig. Det är onekligen en smula absurt att på allvar tro att texten lyder Jag kan lova dyrt och heligt, jag är vitare än snö/När jag sätter mig i taxin för att dö.

O nej, den är betydligt mer positiv än så. Dock inte utan avsaknad av sentimentalitet, ty i själva verket lyder texten Jag kan lova dyrt och heligt, jag är vitare än snö/När jag sätter mig i taxin hem till dig.

Ett märkligt plural har börjat sprida sig. Under året som gått har jag uppmärksammat att flera kollegor skriver saker som …flera av våra sökanden…

Och nu har detta otyg även visat sig  på public services text-tv. Där går det i en artikel om branden i Umeå att läsa: Många boenden har nu blivit hemlösa.

Det är svårt att spekulera om varför denna mystiska pluralform har blivit allt vanligare. Men kan det vara så illa att nollpluralet är på väg att fasas ut?

rar /rɑːr/ adj. ~t
1. mjuk och trevlig till sättet och ofta även söt
…som har en viss vagt rörande l. hjärtevärmande l. sympativäckande effekt

Ordet känns en smula gammaldags, det andas ”förr i tiden”, ett riktigt farmorsord. Följande lilla rad exemplifierar det alldeles utmärkt: Ja, se doktorn är då den raraste människa som finns (Roos, 1891).

Detta gör att ordet har en annan klang, en starkare innebörd, än de lite vardagliga hygglig och snäll, som är alldeles utmärkta ord de också. Därför blir jag alldeles varm inombords när en god vän, M, som inte fyllt trettio än, återgäldar en julhälsning på Facebook med orden Tack detsamma rara Hans.

Och värmen beror inte bara på hälsningen i sig utan även för att detta är ett bevis på att vår generation har ett språkbruk som värnar om gamla fina ord.

Hur kommer det sig att vanligtvis kloka och språkligt begåvade männsiskor, som är noga med hur de stavar och uttrycker sig, på fullaste allvar skriver imon? Det ser både barnsligt och oseriöst ut.

Fast frågan är ju hur det egentligen ska stavas: imorrn, imorn eller varför inte fullt utskrivet – i morgon?

Bläddrade idag igenom programmet till årets bokmässa, som gick av stapeln i Göteborg i september. En av programpunkterna var ett framträdande av Anna Book…

Som om inte det vore nog. Under veckan i tvättstugan insåg  jag plötsligt att jag höll på att hänga upp en skjorta av märket Boomerang på en galge som hette Bumerang.

Idag uppfann jag ett nytt ord – frekvensfluff. Det har sitt ursprung i det minst lika obskyra ordet klickfluff. Ett klickfluff är, enligt Språkrådet, en kort text eller bild på nätet som ska locka läsaren att klicka och läsa vidare. I nummer 3/08 av Språktidningen går det desutom att läsa: Klickfluffet ligger ofta vid sidan om de seriösare artiklarna på en tidnings webbplats.

Så långt allt väl, men hur ligger det till med min egen novitet? Jo, vi planerar på jobbet att ha en liten annons varje utgivningsmåndag under hela 2009 i den gröna gratistidningen. Annonsen som ligger lite vid sidan av den redaktionellla texten syftar till att läsarna ska gå in på webben eller ringa för att få veta mer.  Eftersom annonsen bygger på frekvens och har det syfte den har, måste den naturligtvis kallas frekvensfluff.